Om Rönnäs

Kort historik

Längs sjökanten längs Sjugerängsbäcken, på Näset och vid Båthusen har slaggförekomster från lågteknisk järnhantering påträffats. Längs Rönnäsån finns rester av skvaltkvarnar.

Äldsta skriftliga belägg är "RØNES" från 1440-talet och "RØNAESI" från 1460-talet, men fast bebyggelse har sannolikt funnits sedan järnåldern. I skattelängden för 1539 upptas 5 skattebönder för "Röness", 4 för "Quenåkra" samt 2 för "Holen". Bönderna i "Quenåkra" redovisas 10 år senare under Rönnäs, vilket även gäller Holens bönder år 1552. Detta kan betyda att Rönnäs då bestod av 3 gårdsklungor, en på Holen vid nuvarande Båthusen, en på Näset och en på Kvarnåkern vid Rönnäsån. Bebyggelsen har senare flyttats längre upp mot berget och skogskanten för att så stor del av åkermarken som möjligt skulle kunna utnyttjas. 

År 1668 upptar mantalslängden 20 nominati för Rönnäs. 1776 uppges 60 nominati varefter byn delas upp i Västra och Östra Rönnäs. (Nominati=det antal bybor eller gårdar som nämns i skattelängden, alltså inte den egentliga folkmängden). På storskifteskartan från 1820-talet finns 34 gårdar i Västibyn varav 28 gårdar i en tät avlång klunga i nuvarande byläge. Östibyn hade 50 gårdar varav de flesta låg i väster från Sandåkern upp mot Kråkbacken. 1866 bodde i Västra och Östra Rönnäs 211 respektive 372 personer.

Idag har båda byarna sammanlagt ungefär 180 fastboende invånare. Byarna bedöms så miljömässigt och kulturhistoriskt värdefulla att de kategoriseras som Riksintresse. 


Rotation of boa1 copy

Boa  Handelsboden i Västra Rönnäs

 

1898 kom styrelsen för Leksands Handelsaktiebolag överens med Karisfar, Karis Anders Persson, om att öppna varuförsäljning för bolaget i Rönnäs. 1899 öppnades filialen på Karisgården. 1913, efter beslut på bolagsstämman, fick byggmästare Per Erik Eriksson i Romma i uppdrag att bygga ett affärshus vid Lerbergs torg, där tomtmark förvärvades. 1914 togs affären i bruk. Karis Anders Persson blev filialens föreståndare.

1921 övertog Per Rönnblad sysslan fram till år 1924, då rörelsen övergick i privat ägo.

1924 till 1940 bytte affären ägare tre gånger: Valfred Panting från Gagnef, Carl Danielsson från Ulfshyttan samt Gunnar Qvarfordt från Siljansnäs. Därefter kom två damer från Ångermanland, Ottilia Lundblad och Elin Eriksson.

1960 övertogs handelsboden av Joan och Gunnar Holmberg, som idkade handel några år, innan de överlät rörelsen till sonen Jan-Erik Holmberg. Hans devis var Handla och trivs i Rönnäs livs.

1965 stängdes affären vid Lerbergs torg för gott.

1973 köptes huset av Ingrid Huber-Ring, författare och konstnär.

DSCN1763

Höghols smedja

 

Detta är den bäst bevarade av de 8 gårdssmedjor som fortfarande finns kvar i Rönnäs. När gårdarna brukades aktivt fanns ett stort behov av smidda järnföremål till redskap och byggnader. De flesta bönder kunde smida till husbehov. Några gårdar gick samman och byggde en gemensam smedja. Denna smedja tillhörde Höghols, och flyttades hit från Hisvåla 1926. Den skänktes 1999 till Östra Rönnäs byamän och renoverades 2003 av bystugeföreningen. Den kan nu användas av byborna, som kan pröva på hur man förr tillverkade sina bruksföremål.

Bönhuset

 

1800-talets väckelserörelse berörde Rönnäsbyarna starkt. Behovet av predikolokal blev stort, varför ett missionshus, allmänt kallat ”Bönhuset”, uppfördes 1894 av baptister och missionsförbundare gemensamt. Hela byn hjälpte till. Varje gård bidrog på olika sätt. Det kunde vara kontanter, timmer, utlånande av hästen en halv dag för 50 öre, en säck mossa för 50 öre, 5 lass sågspån från sågen värt 2 kronor och 50 öre, ett lass pärt från Hälla värt 2 kronor osv. Allt detta finns bokfört. Det har under årens lopp varit många aktiviteter i bönhuset: söndagsskola, juniorverksamhet, vävkurser, vigslar och husförhör, barnvälsignelser och möten av olika slag samt missionsauktioner.

1948, när skolan reparerades, var undervisningen förlagd hit.

2002 köpte Rönnäsbyarnas bystugeförening Bönhuset av Leksands missionsförsamling. Därmed räddades en viktig folkrörelsebyggnad.

Bratomta äng

 

Detta är en slåtteräng som tidvis tjänat som bete för kor och får, men framför allt slagits med lie i många generationer. I början av 1900-talet såg Rönnäs och hela Leksand helt annorlunda ut än idag.  Hela byn och stora områden i anslutning till byn var helt öppna ängar och hagar som betades och slogs med lie. Varje hötapp som kunde skördas var värdefull för att kor, får och hästar skulle kunna överleva vintern. Så sent som på 1950-talet såg man från denna plats hela Östra Rönnäs ända bort till Dimbon.

En gammal slåtteräng som denna är bland de mest artrika miljöer som finns. För att bevara denna biologiska mångfald hävdas Bratomta äng på gammalt sätt. Sedan 1991 slår och hässjar bystugeföreningen ängen i slutet av juli varje år.